Saga

HEJ.

Jag föjlde inte med mamma till godisaffären eller såg på Melodifestival finallisterna i Nacka Forum. Jag stannade hemma. Jag är en sådan person som älskar sitt hem och varken vill eller orkar förflytta sig till någon annans stans eller bostad. Jag hjälpte Rasmus att städa i hans rum någon timme. Jag gjorde det mest för att jag inte hade något att göra men han blev dessutom väldigt glad när han såg hur mycket jag hade gjort när han hade varit på toaletten.

------------------------------------------------

Jag gick en bit bort åt sidan från huset men bara en liten bit, försökte samla mina tankar och få fram idéer från min hjälplösa hjärna. Jag gick ner till den övergivna lekplatsen och isen. Jag klättrade upp i ett träd, i en bred björk och satte mig där. Jag gick över isen och försökte få mina fötter över den övertäckta snön men mitt ben slank ner en halvmeter ändå. Jag hade en känsla av att isen skulle spricka, jag märkte nämligen att ingen hade gått där. Bara en massa hartassar åkte sicksack över isen. När jag försökte ännu en gång få upp benet ur den väldiga snön kände jag att min fot blev blöt. Jag hörde knaster från isen, jag gick med snabba steg över denna isen och fick paniken med mig. Men när jag äntligen stod där med två ben på en hållbar sten tittade jag ner över ena benet och förstod varför det blivit blött i min sko, jag hade nämligen fått i snö i min halvöppna sko och eftersom jag stått där ganska länge med ena benet nere i snön hade det lyckats tinas upp ur sin frysta form och omringat mina tår. En ganska logisk förklaring ändå. Men egentligen är det väl så. Att man vill att något ska hända, att man har en förklaring att tycka synd om sig själv.