LITE UR MIN BOK.
© Copyright by: Saga A
Mina blängande tänder hängde kvar i den blonda flickans käke. Hennes blå ögon stirrade grått mot marken och hennes rosa mun var fylld av rött, tjockt blod. Mina andetag flåsade mot marken igenom den strama näsan. Jag släppte henne mot den grå liknande vägen emellan några gula radhus. De sov. Deras andetag rörde sig runt mig och deras ständiga hjärtan dunkade.
Flickan låg längs vägens gång med klibbigt hår som satt fast runt hennes sönderbitna käke och runda kinder. Hennes oskyldiga, rädda min satt förfrusen i hennes ansikte och gav ett dån av glädje inom mig. Mitt skratt susade igenom vinden. Min mörka hy låg tätt intill mörkret, ögonen lyste ut, ut över havet. Jag släppte taget om henne, lät henne ligga där ensam, oskyddad av ännu mer rädsla och sorg när hon tittade ner mot sig själv skulle hon se sig själv som en mördad, brotalt skadad person som sett något hon inte kunde rapportera. Jag slängde mig utför, tog tag i varje gren och gav djupa spår efter mig. Havets vågor gungade stilla, vinden smekte mitt ansikte och min nakna, svarta kropp var bunden av mörkret.
Jag steg ner, gick över havskanten, min kropp försvann under ytan och mina starka rörelser syntes omkring mig. De blåröda ögonen lyste, tittade efter varje detalj runt bottnen. Det var ljust, stenarna var grå och lyste upp detta hav. Jag kände smaken av kött i munnen, min straka lust efter mer blev diskret i mitt djupa sinne som ständigt letade efter mer och gav inget tillbaka.
Jag drog ut armarna igenom vattnets luftiga rum och kraften gav mig ännu ett starkt behov att simma neråt men jag behöll mig på samma linje. Mina tänder blängde och läpparna flög upp, deras starka behov av att synas var mer möjlig än omöjlig. Min nakna kropp smekte sig mot vattnets ljumma känsla.
Jag reste mig, hela havet följde mig upp till den ömtåliga bryggan. Jag skakade av mig det och mitt hår slängde i vinden. Jag sprang in mot de grå järnvägarna mot Centrum. Jag lyckades torkas av vinden.
Jag öppnade snabbt upp den låsta ettan, som låg vid de andra dörrarna på rad i det långa huset. Jag tittade tomt in mot lägenheten, drog på mig mina slitna kläder som låg i byrån bredvid dörren. Det började ljusna utanför, klockan var fem och solen lyste upp sitt första, röda ljus ut över horisonten. Mitt stängda fönster gav mig en titt av den ofattbara verkligheten. Mitt tomma rum innehöll en bred gungstol och denna stora bokhylla som var fylld av utrivna texter stod bredvid. Jag lutade mig mot den vita, målade väggen och tittade in i det oberörda rummet. Gammalt kött. Stora bitar låg på golvet, blodet som hade spridit sig över de andra bitarna hade sugit sig in i den fräna människodoften och blodets järn gav detta syrliga kött ett värde, ett värde att äta. Jag tittade bort, såg ut över bilarna som började röra sig ut över vägen. Jag tog raska steg ut i det sten gjorda huset, jag steg ut över det första trappsteget med ett fast handtag om den svarta ledstången.
Vad tycker du?
/Saga
Hur BRA som helst!
Jag förstår inte hur en 12:åring kan skriva så bra? :D
♥♥♥♥♥♥♥
Tack så mycket, det uppskattar jag verkligen.
